FruEhrniz

och anledningen till att Loke vaknade vid fem tiden var FEBER!!
Nu har Anders det jätte kul här hemma. NOT!

En sömnlös natt. Det är var det är!!
Det springer i benen och jag hittar ingen ställning som känns bra för magen. Trodde verkligen att jag hade fått sova ganska så länge innan jag vaknade för första kissepausen. Det visade sig att jag sovit en halvtimme. Pust och stön!!!

Hoppsan! En till som har vaknat. Bäst att väcka Anders. Jag själv får ju inte gå upp ;)

Anders bror Stefan valde att lägga sitt kalas på en dag då jag inte kunde följa med. Tycker att det är dålig stil men men...;) Jag fick se lite bilder när Anders kom hem. Jag fick även smörgåstårta som ingen annan fick. Hi hi hi.

Grattis Stefan!!

Loke är väldigt förtjust i sin farbror


Vera tillsammans med nyblivna mamman Freddi


Den allra "färskaste" familjemedlemmen" Emilia.
Sicken liten docka!!! Jätte fin är hon!


Loke var överlycklig uppe i Robins rum bland alla bilarna.

Det är ju verkligen så kul att läsa kommentarerna man får på sin blogg. Man blir ofta glad och peppad.
Något som inte är kul att läsa är när man får kritik på bloggen. Jag klarar uppenbarligen inte av det iallafall.
Jag blir bara arg!!
Läs kommentarerna jag fått på detta blogginlägg och kommentera gärna. Reagerar jag fel?

Nu är jag alltså i v.30 + 4 dagar och jag är inne i en period i graviditeten som jag inte alls känner till. Sparkarna känns kraftigare och hårdare och dom gör till och med ont. Det är en vild liten krabat som jag har i magen, mycket rörlig.
Efter Ultra ljudet idag så gick jag ut från NÄL med ett leende på läpparna och en lättnad i bröstet. Efter viktmätning på bebisen konstaterade läkaren att det är en stor bebis, den vägde ca 2300 g. Vilket är stort för att var i v. 30. Läkaren trodde dock att hon kunde räknat fel eftersom det är svårt att mäta buken på bebisen så hon trodde att bebisen kunde väga allt från 2000 g till 2300 g. Men ändå.... Bebisen som jag har i magen nu väger mer än vad Loke gjorde när han föddes. Det är helt fantastiskt!
Mätte även livmoderstappen och sist var den 2.64 cm lång men nu var den 2.95 cm lång. Yippiee! Så all vila har gett resultat. Vilket är superskönt. Nu känner jag ju verkligen att det ger nytta så det är ju bara att fortsätta på den vägen. Att bebisen är så stor förklarade hon just med att jag har vilat. Bebisen ligger ju verkligen och bara jäser och gottar sig inne i magen. Så det där med att ha en bulle i ugnen stämmer väldigt bra ;)
På hemvägen firade vi med att hämta mat på Koppargrillen. Mycket gott!

Det är ju ändå helt fantastiskt hur mycket man får gjort när man bara ligger i soffan.
Jag har ju förstås inte rört ett finger men Roger har varit här och målat fönstrenas lister vita. Linda har bytt gardinerna i köket och sen har hon städat och organiserat i alla skåp i köket också.

Just nu känns det ganska så bra att vara mig. =)

Nej... Nu är det dags att inte soffläge igen.

... blev vi bjudna på igår.
Våra kockar Sara och Olsson hade med sig "Flygande Jacob" till huvudrätt och frukt med vit choklad och glass till efterrätt. Och jäklar vad vi åt, jag och Anders alltså. Vi blev proppmätta.

Kock Olsson

Kock Sara

Efterrätten

Tack igen för en mycket GOD middag =)

Tror jag iallafall. Vi får se vad min redigerare (anders) tycker.

 

Varför?

Varför behandlar ni mig på detta sättet? Jag har verkligen inte förtjänat detta. Jag gillar mitt arbete, jag gillar att få lön varje månad. Jag har aldrig på något vis utnyttjat ert system. Jag har bara tagit till Er när jag behövt. Och det handlar om en gång. Så varför gör ni så här mot mig när jag verkligen behöver Er?

 

Hur kan Er handläggare stå över det som min läkare har bedömt? Er handläggare får in ett papper och bedömer utefter det. Han har aldrig träffat mig som de läkarna som faktiskt skrivit ett sjukintyg till mig. Dom har ju redan gjort en bedömning att jag inte klarar av mitt arbete. Hur kan ni då ställa Er över dem? Att bli sjukskriven av en läkare är ju jätte svårt som det redan är. Litar ni inte på att läkarna gör ett bra jobb?

 

Den 21 juli i år fick det vara nog. Min smärta var så hög att jag inte klarade av mitt arbete. Jag klarade inte av att gå, stå eller böja mig ner. Vilket jag behöver kunna i mitt arbete. Jag kunde inte ta mig upp och ner på min skurmaskin och jag kunde inte lyfta saker och ting. Då bestämde jag mig för att söka hjälp. Min lycka och lättnad var stor när jag blev sjukskriven. Min läkare bedömde utefter mitt arbete att jag skulle bli sjukskriven i en månad till att börja med. När jag sedan fick ett negativt svar av Er så bröt jag ihop totalt. Men jag kunde ju fortfarande inte gå tillbaka till mitt arbete. Jag hade ju fortfarande ont. Så jag sökte upp läkarhjälp igen. Hon hjälpte mig att skriva ner lite utförligare om varför jag inte kunde arbeta. Hon skrev till exempel att mitt första barn föddes i v.29 +6 och att min oro för att detta skulle upprepas var stor. Hon förstod mig och lättnaden var tillbaka. Nu kunde det väl ändå inte gå fel? Men lättnaden stannade bara för en kort sekund. För sen vet man att man måste börja oroa sig över ert beslut. Och mina instinkter var rätt, ni bedömde negativt mot mig igen.

 

Den tredje läkaren som jag nu har träffat ville göra ett extra ultra ljud på mig. (Vilket står med på det andra sjukintyget som jag skickade in till Er). Detta görs ju bara om läkaren anser att det behövs, om något kan vara fel. Och eftersom jag fick min första son så mycket för tidigt (två månades och två veckor) ville dem kontrollera om de kunde hitta någon orsak till varför detta hände. De fann orsaken, jag har en påverkad livmoderstapp. Den är alldeles för kort. Så där fick jag svaret som jag väntat på i över två år. Det var därför jag födde mitt första barn så tidigt.

 

Det är ju ren tur att jag har varit sjukskriven så länge som jag har varit. Efter min sista kontroll hos läkaren så sa hon att jag kan föda när som helst. Jag blev erbjuden att bli inlagd på direkten men jag valde att få vara hemma med min sambo och mitt barn så länge det bara går. Men jag är ju sängliggandes. Jag får inte göra någonting.

 

Kan ni förstå känslan att inte få lyfta sin två-åring? Att inte kunna leka och busa med honom. Att inte kunna gå upp och ge honom en god natt puss och god natt kram. Det är nog detta som gör mest ont. Att behöva säga nej till honom när han kommer och vill visa mig något. Han är två år, hur ska han kunna förstå?

 

Jag har verkligen skapat oordning för alla som är inblandade. Min sambo har fått byta schema eftersom jag inte klarar av att ta hand om min son. Vi är tvungna att utnyttja förskolan till max. Vilket betyder att vi kommer att få betala betydligt högre förskoleavgifter. Och hur ska vi kunna betala detta när jag inte får några pengar?

 

Eftersom ni inte ger mig någon sjukpenning så menar ni att jag måste tillbaka till mitt arbete. Men jag kan ju inte detta!! Jag får ju inte röra mig!

 

Jag trodde att nu när jag var sjukskriven skulle jag kunna koncentrera mina tankar på min kommande bebis men ack så fel jag hade. Oron över att inte kunna betala lån, bilar, hus och framför allt mat är så stor så jag glömmer av att det ska komma något gott ur allt detta. Ni har gjort att jag har tappat glädjen om mitt barn. Och jag kan med största ilska säga att jag hatar Er för detta.

 

Ni har beviljat mig havandeskapspenning men inte min sjukpenning. Hur kan ni göra den bedömningen? Står mina ord och mitt arbetes ord högre än läkarens? Eftersom ni bedömt för havandeskapspenning så måste ni ju ändå förstå att jag har ett ansträngande jobb. Hur sjuk ska man behöva vara för att få sjukpenning? Jag tycker att jag till fullo visat att jag inte kan arbeta.

 

Jag är nu in v.29+6 dagar och varje dag som jag får vara hemma är positiv. Min största höjdpunkt på dagen är när det närmar sig läggdags för min lille kille och han kryper upp till mig i soffan och bara ligger och gosar med mig. Att jag kan få lukta och pussa på honom betyder allt. Om jag blir inlagd kan jag inte göra detta. Föder jag för tidigt kommer jag att bli inlagd, och då kan jag inte heller göra detta. Så snälla Ni, ert beslut kan göra att jag slipper i alla fall en liten del av all oro i denna stund.

 

En sak tycker jag i alla fall är bra och det är att Ni tar på er ert fulla ansvar till vad som kommer att hända med min bebis. För det är Ert fel om det händer något. Det ska ni ha klart för Er.

 

Mvh Maria Spaanheden

 

Marika tittade förbi igår och sa hej. Det var skönt att få prata av sig en liten stund och sedan försvann hon ner i källaren. Hon hjälpte mig att göra färdigt mitt slagbord. Så bordet fick sig en slipning och nu står det i hallen.


Före


Efter: Titta på dom vackra slipningarna


Så här ser det ut i hallen numera. Det är ju inte klart men det får ju ta den tiden det tar.
Skulle inte haft bordet framför spegeln först men den får stå där tills vidare.


För er som undrar så låg jag i soffan och spelade tv-spel medan Marika slet och Anders putsade silver ;)

... som har det gott i soffan.
Mina älsklingar gjorde mig sällskap.

Jag har nu sett dom två avsnitten som visats av "Kändisdjungeln" och jag måste säga att jag tycker inte att det är så dåligt som alla säger. Och vem är det som inte känner igen några utav kändisarna? Det är ju mycket kul med. Tyvärr kommer jag inte kunna se dagens avsnitt. Klarar inte se när man ska äta massa äckligheter.
Nej det hoppar jag över.
Däremot ska jag sitta klistrad framför tv:n (hmm det är ju det enda jag gör nu för tiden) klockan 21:00 ikväll. Då är det "Kommisarien och havet" och är filmen något sådär lik Marie Ljungstedts böcker (som den är baserad på) kommer detta att var en toppen film. Det ser ut som om dom har kastat in hela Sveriges toppelit när det gäller skådisar också. Så den ska jag allt se.

Varje gång jag reser på mig nu så känns det i magen. Hur kan det komma sig? Hade jag ont innan jag visste hur allvarligt allt var, jo visst det hade jag, men inte på detta sättet. Det är precis som om att jag ligger och känner efter. Och en sak ska jag bekänna. Jag är livrädd att det ska börjas känna konstigt i ryggen eller att jag ska få som mensvärk, det var så det kändes med Loke. Men minsta lilla tecken på det och vi måste åka in. Då kan dom försöka stoppa förlossningen.
Jag går in i v.29 imorgon och kan jag hålla ut till v.34 så är det bra. Då gör dom ingenting om bebisen skulle vilja komma ut. Det är ju BARA 5 veckor.  Men det är ju minimum!! Jag ska ju helst gå ända till v.40!
Men men... det kommer nog inte att hända. Jag kommer att få för tidigt denna gången också. Det är jag helt säker på. Hoppas bara att jag kan få gå in i oktober, vi har födelsdagar så att det räcker i september. =)
Det handlar alltså om dagar. Men jag får ta en dag i sänder. Har ju redan klarat av två, hurra! (tummen upp)

När Ingela (Anders mamma) kom hem efter ett besök hos Louise i storstaden så hade hon med sig en present till mig. Min svägerska (Louise) hade skickat med ett paket fyllt med godsaker, en bok och en film och ett mysljus. Jag blev verkligen så himla glad och så överraskad. Känns fint att hon tänker på mig.


Mycket smått och gott.

Ringde till Försäkringskassan igår och fick reda på att jag inte får rätt till sjukpenning. Så vad ska jag göra? Jag kommer inte att fånågra pengar i september!! Vad menar försäkringskassan med detta egentligen? Att jag ska jobba? Men hur ska jag kunna göra det när jag inte får röra mig!!! Försöker få tag i den läkaren som gjorde ultraljudet på mig men det verkar vara stört omöjligt. Fortsättning följer....

Fick iallafall underbar hjälp igår. Mamma och Roger kom och var med mig nästan hela dagen. Roger grejade i trädgården =) och mamma var hushållerska åt mig. Sen kom Linda och lagade mat och bakade paj och sedan dammsög hon. Jo! Jag kommer nog kunna vänja mig vid detta. =)

Jag har ju berättat förut att jag har en fix idé med att sitta inne i badrummet och lyssna på när vattendropparna från duschen rinner. Då får jag den där härliga varma känslan som stiger i kroppen som gör att man vill rysa av välbehag. (Jag vet att jag är knäpp, men jag har ju aldrig påstått något annat heller ;) Tyvärr kan jag ju inte göra detta nu när man har hus. VA räkningarna är dyra som dom är.
Men igår kom Anders hem från jobbet och bad mig följa med in på toaletten. Han svepte in mig i ett badlakan och sedan tog han fram telefonen. Jag förstod ingenting!! Sen satte han på ett välbekant ljud, nämligen en dusch som står och spolar. Han är bara bäst!! Och jag älskar honom så mycket för att han faktiskt tänker på dessa små detaljer.

Det är vad jag är just nu, en börda!!! För alla!! Allt ska ändras, scheman ska bytas och folk måste ställa upp. Vi har ju jätte många som vill hjälpa till men jag vill inte behöva känna så här. Allt blir så himla omständigt, för alla.
Det som gör ondast är att jag inte får lyfta min lille prins, att jag kan inte leka med honom och han förstår ju inte det. Men jag måste klara detta så länge som möjligt för nu kan jag ju ändå vara i hans närhet hela tiden det kan jag inte vara om jag blir inlagd.
Men en sak vill jag bara klargöra. Att när detta är över så ska jag göra allt för att gottgöra er andra.
Jag älskar er av hela mitt hjärta.

Efter ultraljudet idag så insåg jag att det är allvar. Jag MÅSTE verkligen vila!!! Min livmoderstapp är för kort. Det var därför jag gick Loke för tidigt. Livmodershalsen ska vara 4 cm, den räknas som kort vid 3 cm. Min var 2,5 cm.
Så tar jag inte det lugnt kan jag föda i stort sätt när som helst. Så nu får jag inte göra någonting. Jag fick välja på att vila hemma eller att bli inlagd på sjukhuset. Där skulle jag få gå från duschen till lunchen och sen vara sängliggandes resten. Så jag förstår läkaren. Hennes ord gick rakt in och stannade där. Men det är ju så fruktansvärt svårt, det finns ju alltid något som måste göras hemma!! Anders kommer att ha en tuff tid framöver.
Vi skulle iallafall vara beredda på att få åka in till NÄL, ha beredskap så att säga. För kommer vi in i tid kan dom ju kanske hindra förlossningsarbetet via medicin.
Och jag som tyckt att det känts så fräckt när magen varit hård. Att man kan känna vart bebisen ligger. Det är ju sammandragningar jag har för tusan!!! Ju hårdare magen är desto sämre för mig!
Så hädanefter om det är någon som vill hälsa på är det självbetjäning här hemma. Jag kommer bara ligga och lata mig i soffan. OCH JAG SER INTE FRAM EMOT DET!!!


Som ni ser är detta en del. Visst, Anders skulle fått gjort en stor del av det men nu måste han göra allting!! Och när ska han hinna detta? Han har ju verkligen fullt upp på macken. Så jag förstår inte hur detta kommer att gå ihop. Hoppas på att kunna leja Roger som trädgårdsmästare för en tid framöver. Det känns verkligen inte bra att se hur det ser ut nu. Har man trädgård så måste man ju greja i den. Det var jag fullt medveten om när vi köpte hus. Hade ju dock inte räknat med detta då.

Kommer väl inte att ha så mycket kul att blogga om framöver men men...

Idag har jag spenderat några timmar tillsammans med Marika på Överby. För min del blev det mest fika =) men Marika shoppade loss en del. =) Jag kom hem med en mascara och en svart kajal som jag handlade för mina presentkort som jag fick när jag fyllde år. Dom gick att lösa in även fast butiken har upphört. Det var "nice".
Nu blir det visst lite "Transformers", på onsdag ska vi gå och se 2:an. Kan ju vara bra att vara uppdaterad.

När Loke för en gångs skull somnar om efter vällingen (det har inte hänt den senaste, kan ja lova) så kan inte jag sova. Den krypande känslan i benen kom tillbaka i morse och det var obehagligt att ligga på sidan och sova. Så jag har faktiskt traskat upp och ätit min dagliga portion med risgrynsgröt och kanel (som jag blivit helt beroende av). Men jag har planer på att stoppa om mig själv om en stund. =)


En gammal bild men den är absolut värd att visa igen

Gårdagen var händelselös. Efter middagen så åkte Anders till jobbet och jag och Loke blev lämnade ensamma. Så det blev lite film och lite lek i hans rum. Vi sjöng även lite Sing Star, Disney då förstås, men det var inte riktigt hundra för Lokes del (han tröttnade ganska snabbt, efter två låtar) så det fick bli film sen igen.
Lokes utslag har fortfarande inte gett med sig. Dom kommer och går men nu är jag ganska så övertygad om att det är sköljmedlet. När Loke tog sin kvällsdusch så fick han ta på sig sin morgonrock och krypa upp med mig en stund i soffan och efter det så hade han fått utslag vid armhålan och på armen. Och när jag tänker efter så var det i onsdags vi hittade utslagen och då provade han sin morgonrock för första gången. Det kan ju inte bara vara en tillfällighet? Så vi ska köpa nytt sköljmedel och tvätta om en hel del saker. Vi måste ju testa iallafall.

Efter att Loke somnat igår så spenderade jag en väldigt liten stund i källaren. Målade klart undersidan på bordet. Tror att det räcker med en gång faktiskt, det är ju ingen som ska ligga under bordet, eller?
När det var klart gjorde jag i ordning ett varmt fotbad till mig och parkerade mig bekvämt i soffan för att se Sverige - Ungern i fotboll. Och jag kan bara konstatera att Olof Mellberg fortfarande är min Gud. Så snygg och så duktig. Mums!! Han är en fröjd att titta på.
Matchen var riktigt spännande och när Zlatan gör 2-1 målet så jublar jag högt för mig själv i soffan. Kändes ensamt men ändå ganska härligt.


Olof Mellberg i snygga färgena

Något som är knepigt är att jag har börjat bli enorm festsugen. Inte efter alkohol utan efter att få träffa folk. Jag vill gå på stora partyn och klä upp mig eller bli hembjuden på middagar eller varför inte lite spelkvällar. Däremot orkar jag inte ta tag i något själv men alla ni andra som känner er manade till att uppfylla min vilja får gärna hitta på något som jag kan längta och se fram emot.
Först ut är Sofia som ska  ha tjejkväll den 26:e, det ska bli skoj och sen är det Marika som ska ha "Me & I" party (klädparty) den 27:e. Tänkte allt gå dit och titta. Har ju varit på en hel del partyn men aldrig på ett klädparty. Det finns nog inget som jag kan ha just nu men jag har ju inte planerat att behålla dessa överflödiga kilon efter graviditeten.

Nu har vi äntligen fått sett den omtalade filmen och jag måste säga att jag är överraskad. Den var ju så betydligt mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Denna filmen och boken har ju blivit så himla uppskrivna och den har fått så mycket bra reklam och då drar jag öronen åt mig. Då väntar jag hellre med att se den filmen eller läsa den boken. Ja jag vet att jag är knepig men det är mitt sätt att inte följa i alla andras fotspår =) Så för min del var det absolut inte bråttom med att se denna rulle. Men jag erkänner att jag hade fel. Jag ger denna film en 4:a i betyg. För den hade det mesta som en bra film ska ha. Spänning och romantik, mer kan man väl inte begära ;)

Däremot kommer jag inte att läsa boken. Det känns ju liksom inte som om det är någon mening med det nu när man vet vem mördaren är.
Måste bara säga att jag drar paralleller till både Beck och Wallander filmerna. Men dom är ju bra så det är ju inget fel i det.

En sak till bara... Vi såg denna film i Blu-ray och det var inte smickrande för Nyqvists ärriga ansikte.
Jösses vilken krater han är!!!

Åh vad detta är jobbigt! Är inne i en period där jag inte kan sova på nätterna. Ingenting är bra!!! Jag vänder och vrider på mig hela tiden, hittar absolut ingen bra ställning. Det springer i benen och allt känns allmänt fel! Ligger och tittar på klockan och bara hoppas att det ska bli dag så att jag kan gå upp och sen få lägga mig på dagen. För då, på något underligt vis, går det bra att sova. Jag känner att jag vill ha det kallt när jag ska sova, gärna öppna fönstret eller ha på fläkten. Tyvärr stänger Anders fönstret om kvällarna och jag tycker att det blir alldeles för varmt. Men jag kan ju förstå honom också.
Saken är ju den att jag verkligen fått Anders till att ta "SILENCE", en snarkdämpande spray. Och så kan jag inte sova pågrund av andra saker!!! Blir som tokig!! I lägenheten när jag hade dessa problem (kan faktiskt komma ihåg att jag känt så här förut) så kunde jag gömma mig på toaletten ett tag. Sätta på duschen och bara sitta där och njuta av värmen och av det härliga ljudet av droppande vatten. Oftast med sällskap av en bok. MEN det fungerar inte riktigt nu när vi bor i hus. Det blir för j**la dyrt!
Som sagt, blir tokig på detta!! Är nog nattmänniska in i benmärgen. Tycker annars att det gått över förväntan bra att vänja sig vid att sova på natten. det trodde jag inte när jag gick hem för sjukskrivning för en månad sen.
På tal om sjukskrivning så måste jag säga att det hjälper för mig att gå hemma. Jag har inte lika ont längre och jag känner att det verkligen hjälper att jag vilar.

Det var verkligen kul att Linda kom och hälsade på igår. Tiden går så mycket fortare när man har någon att umgås med. Och syrran har jag inte träffat på länge så hon var verkligen efterlängtad. Förstår inte att det går så lång tid mellan det att vi ses. Hon stannade över iallafall så vi var vakna till sent och grejade i våra kalendrar (som jag vill ha en ny, fast den jag har är ny) vi gjorde ett matschema till henne och jag blev också sugen på att ta tag i allting och träna och äta rätt. Men det känns väl si och sådär med den saken. Jag menar, träna kan jag inte göra och äta rätt försöker jag i den mån jag kan. Äter faktiskt inte så mycket, får ju inte plats med någonting! Det tar liksom emot när jag äter.

Syrran verkade iallafall piggare och hon verkar se framåt igen. Det är mycket bra!

 

Gick ut i trädgården och plockade lite äpplen och rabarber och slängde ihop en paj. Gjorde lite efter recept och lite efter eget tycke och smak så vi får väl se vad detta kommer smaka. Ska nämligen vara ensam ikväll så jag ska hoppa upp i soffan och sätta på en bra film och gotta mig med lite paj.

Det är inte ALLTID dumt att vara ensam hemma ;)

With love

Mia

 

 

Färdig, färdig, färdig!!!
Jag är klar med "Gnagisens" filt. Det är verkligen hur kul som helst att virka! Nu har jag startat nästa projekt som är en kudde till soffan i vardagsrummet. Fick nästan abstinens igår när jag inte hade det garnet som jag behövde. Ja ja alla är vi väl lite tokiga? :)


Den är klar!!