FruEhrniz

Tror jag iallafall. Vi får se vad min redigerare (anders) tycker.

Varför?

Varför behandlar ni mig på detta sättet? Jag har verkligen inte förtjänat detta. Jag gillar mitt arbete, jag gillar att få lön varje månad. Jag har aldrig på något vis utnyttjat ert system. Jag har bara tagit till Er när jag behövt. Och det handlar om en gång. Så varför gör ni så här mot mig när jag verkligen behöver Er?

Hur kan Er handläggare stå över det som min läkare har bedömt? Er handläggare får in ett papper och bedömer utefter det. Han har aldrig träffat mig som de läkarna som faktiskt skrivit ett sjukintyg till mig. Dom har ju redan gjort en bedömning att jag inte klarar av mitt arbete. Hur kan ni då ställa Er över dem? Att bli sjukskriven av en läkare är ju jätte svårt som det redan är. Litar ni inte på att läkarna gör ett bra jobb?

Den 21 juli i år fick det vara nog. Min smärta var så hög att jag inte klarade av mitt arbete. Jag klarade inte av att gå, stå eller böja mig ner. Vilket jag behöver kunna i mitt arbete. Jag kunde inte ta mig upp och ner på min skurmaskin och jag kunde inte lyfta saker och ting. Då bestämde jag mig för att söka hjälp. Min lycka och lättnad var stor när jag blev sjukskriven. Min läkare bedömde utefter mitt arbete att jag skulle bli sjukskriven i en månad till att börja med. När jag sedan fick ett negativt svar av Er så bröt jag ihop totalt. Men jag kunde ju fortfarande inte gå tillbaka till mitt arbete. Jag hade ju fortfarande ont. Så jag sökte upp läkarhjälp igen. Hon hjälpte mig att skriva ner lite utförligare om varför jag inte kunde arbeta. Hon skrev till exempel att mitt första barn föddes i v.29 +6 och att min oro för att detta skulle upprepas var stor. Hon förstod mig och lättnaden var tillbaka. Nu kunde det väl ändå inte gå fel? Men lättnaden stannade bara för en kort sekund. För sen vet man att man måste börja oroa sig över ert beslut. Och mina instinkter var rätt, ni bedömde negativt mot mig igen.

Den tredje läkaren som jag nu har träffat ville göra ett extra ultra ljud på mig. (Vilket står med på det andra sjukintyget som jag skickade in till Er). Detta görs ju bara om läkaren anser att det behövs, om något kan vara fel. Och eftersom jag fick min första son så mycket för tidigt (två månades och två veckor) ville dem kontrollera om de kunde hitta någon orsak till varför detta hände. De fann orsaken, jag har en påverkad livmoderstapp. Den är alldeles för kort. Så där fick jag svaret som jag väntat på i över två år. Det var därför jag födde mitt första barn så tidigt.

Det är ju ren tur att jag har varit sjukskriven så länge som jag har varit. Efter min sista kontroll hos läkaren så sa hon att jag kan föda när som helst. Jag blev erbjuden att bli inlagd på direkten men jag valde att få vara hemma med min sambo och mitt barn så länge det bara går. Men jag är ju sängliggandes. Jag får inte göra någonting.

Kan ni förstå känslan att inte få lyfta sin två-åring? Att inte kunna leka och busa med honom. Att inte kunna gå upp och ge honom en god natt puss och god natt kram. Det är nog detta som gör mest ont. Att behöva säga nej till honom när han kommer och vill visa mig något. Han är två år, hur ska han kunna förstå?

Jag har verkligen skapat oordning för alla som är inblandade. Min sambo har fått byta schema eftersom jag inte klarar av att ta hand om min son. Vi är tvungna att utnyttja förskolan till max. Vilket betyder att vi kommer att få betala betydligt högre förskoleavgifter. Och hur ska vi kunna betala detta när jag inte får några pengar?

Eftersom ni inte ger mig någon sjukpenning så menar ni att jag måste tillbaka till mitt arbete. Men jag kan ju inte detta!! Jag får ju inte röra mig!

Jag trodde att nu när jag var sjukskriven skulle jag kunna koncentrera mina tankar på min kommande bebis men ack så fel jag hade. Oron över att inte kunna betala lån, bilar, hus och framför allt mat är så stor så jag glömmer av att det ska komma något gott ur allt detta. Ni har gjort att jag har tappat glädjen om mitt barn. Och jag kan med största ilska säga att jag hatar Er för detta.

Ni har beviljat mig havandeskapspenning men inte min sjukpenning. Hur kan ni göra den bedömningen? Står mina ord och mitt arbetes ord högre än läkarens? Eftersom ni bedömt för havandeskapspenning så måste ni ju ändå förstå att jag har ett ansträngande jobb. Hur sjuk ska man behöva vara för att få sjukpenning? Jag tycker att jag till fullo visat att jag inte kan arbeta.

Jag är nu in v.29+6 dagar och varje dag som jag får vara hemma är positiv. Min största höjdpunkt på dagen är när det närmar sig läggdags för min lille kille och han kryper upp till mig i soffan och bara ligger och gosar med mig. Att jag kan få lukta och pussa på honom betyder allt. Om jag blir inlagd kan jag inte göra detta. Föder jag för tidigt kommer jag att bli inlagd, och då kan jag inte heller göra detta. Så snälla Ni, ert beslut kan göra att jag slipper i alla fall en liten del av all oro i denna stund.

En sak tycker jag i alla fall är bra och det är att Ni tar på er ert fulla ansvar till vad som kommer att hända med min bebis. För det är Ert fel om det händer något. Det ska ni ha klart för Er.

Mvh Maria Spaanheden