FruEhrniz

Fick tidigt besök av mormor och morfar som kom på lite fika. Efter det så gav jag och Loke oss ut för att möta upp Linda som ville gå med oss på tipspromenad. Det ska bli vårat söndagsnöje här framöver. Det är härligt att ha något att gå efter tycker jag. Kan vara lite tråkigt att ta på sig skorna och bara gå men lite frågor och nummer gör promenaden lite trevligare. =)

På promenad

Då var det så dags. Fin besök från Vbg bestående av farmor och farfar. Har inte så bra kontakt med dom så det är alltid lite besvärande när dom kommer, vilket är väldigt sällan, ungefär en gång per år. Men efter varje gång som jag har träffat dom så tycker jag att det är väldigt roligt och dom är himla goa och snälla så jag förstår inte varför jag drar mig för det så mycket. (Jag vet att det finns förklaringar men det är inget jag vill ta upp här).
Dom ville iallafall komma och träffa Loke och Thor. Och jag kan ju inte klandra dom. Det är ju världens finaste ungar ;) Farmor och farfar har nu 11 barnbarns barn. Det är en del det. Spaanheden växer sig allt större om man säger så.

Farmor & Farfar

Pappa vill aldrig vara med på kort men detta är ju bättre än inget ;)

Thor och tant Linda

________________________________

 

Lördagskvällen fortsatte med mys bara för oss fyra familjemedlemmar

och sedan när barnen somnat så blev det god middag också.

 

 

 

With love

Mia

Fick en räkning från Telia på en slutfaktura (jag bytte ju abonnemang och velade och bytte tillbaka) så jag ringde och sa att jag inte ville betala den räkningen eftersom jag stannade kvar hos Telia. Efter många om och men och telefonsamtal så löste sig alltihop. Och det var en sten som föll från mitt hjärta.

Mina älsklingar!

Vi fick trevligt besök men jag var inte lika trevlig. Jag var nämligen inte hemma.

Skulle träffat Marika på loppisen med träffen blev inställd så jag traskade bort själv.

Jag och syrran åkte iväg till Ikea för att handla lite (vad gör man annars på Ikea =S vet inte varför jag skrev så) men men. Vi kom iväg iallafall och vi hade det himla trevligt. Vi blev inte ovänner en enda gång och det är ovanligt kan jag säga. Det sura med hela resan var att jag missade att köpa rätt antal av dom hyllorna vi skulle ha. Men som Anders sa, då har jag anledning att åka dit snart igen. =) Han blev nog lite chockad över att det inte blev så dyrt. Hade inte mina spenderar byxor på mig ;)


Min härliga lillasyster

Var ju tvungen att ha med mig något hem till min stora kille och hittad något vid utgången som jag tyckte var lite roligt. Och Loke tyckte också (som tur var) att det var roligt.


Min söta lilla drake

Jag är inte förtjust i svenska filmer.

Tycker att dom alltid ska vara så djupa och det är alltid någonting i dom som är lite knepigt.

Utav trailern att döma kunde jag ändå tycka att denna filmen verkade vara värd att se, så jag och Hanna bestämde att vi skulle gå på bio. Vilket jag tyckte var väldigt roligt. Härligt med lite egen tid.

Men denna filmen var väl ingen höjdare, den hade ingenting egentligen. Det enda jag kände under filmen var att bröstmjölken rann till under en sorlig scen så lite rörd blev jag nog ;)

Och att dom låter den största och manligaste skådisen vi har i sveriges skådespelarelit spela gay är ganska så otroligt, men ändå ganska så roligt.

En annan sak i filmer är att efter bara en kyss så kan man säga att man älskar någon. What?

Tack för trevligt sällskap. Gör gärna om det igen.

 

With love

Mia

Har fått förfrågan om hur min förlossning gick så jag tänkte berätta lite om den.
Allt började väl natten till den 22 oktober. Jag gick på ett av mina vanliga toalettbesök (sprang säkerligen 6 gånger per natt) men denna gången kändes det konstigt när jag kissade. Det kom liksom så mycket, som en fors. Trodde då att vattnet gick men jag kände absolut ingen smärta så tänkte inte mer på det. På morgonen var det lite blodfärgat i trosorna så jag ringde förlossningen och förklarde alltihop och fick då svaret att det nog inte var någon fara eftersom vattnet inte fortsatt att sippra. Blodet kom säkert från min urinvägsinfektion.
Tänkte inte mera på det utan la mig till rätta i min "favoritställning" på soffan. När klockan var tolv kände jag av min första värk (visste inte att det var en värk då) men mellan tolv och ett hade jag fyra värkar. Mellan ett och två hade jag flera värkar ungefär med 7 minuters mellanrum. Ringde då förlossningen igen och dom sa att jag skulle avvakta lite till. När klockan var halv tre ringde jag anders. Visste att han var på väg hem från jobbet då och medan vi pratade räknade han minuterna när jag höll andan (kunde inte prata när värkarna kom). 14:35, 14:37, 14:39 då hade jag med andra ord två minuter mellan värkarna och jag började få smått panik. Jag grät och kunde nästan inte röra mig, men jag var ju tvungen att få på mig lite kläder och packa det sista i väskan. Vi var i bilen vid tre tiden och anders ringer då förlossningen för att meddela att vi är på väg. Sköterskan frågar om hon ska skicka ambulans med anders tackar nej till den och säger att jag klarar mig fint. SÄKERT!!! Där sitter jag medans tårarna rinner och har så förfärligt ont, men det gick. Vi kom till NÄL utan att bebisen kom i bilen =)
Väl på Näl går allt väldigt fort. Det hade gått snabbare om jag inte hade behövt få dropp med antibiotika som bebisen var tvungen att ha eftersom jag hade haft urinvägsinfektion. Uppenbarligen hade mitt vatten inte gått för dom fick sticka hål på hinnan och den känslan är så skön, i ungefär två sekunder. Först svider det och sedan blir alldeles varmt och man slappnar av. Sen kommer smärtan med en enorm kraft. Det trycker på och smärtan bara fortsätter tills det är klart om man säger så. Den enda bedövningen som jag fick var lustgas och jag vet inte om det hjälper så mycket. Hade så jäkla ont! Men det hade väl gjort ännu ondare om jag inte fått någon gas.

Efter att ha tagit i med all kraft som jag haft kvar så kom då vår älskade Thor till världen. När dom la upp honom på mitt bröst kändes allting så rätt. Det är verkligen värt all smärta. Men smärtan slutar ju inte bara för att bebisen kommit ut. Efteråt så hade jag så ont så att jag bara låg och skakade. Jag frös något fruktansvärt och jag var så himla trött. Låg väl och slumrade ett tag med Thor på mig och anders vid min sida. Utan anders hade det inte gått, han säger att han känner sig så hjälplös men jag fann all min styrka av att veta att han fanns bredvid mig.

Dagen efter förlossningen kunde jag knappt röra mig. Jag hade sådan träningsvärk i hela kroppen. Jag hade ju inte rört mig på nästan en och en halv månad så jag hade tappat massor av muskler och att vara med om en förlossning är som att springa ett maratonlopp. Det är inte lätt alltså!!

Nu tre veckor efter förlossningen börjar allt kännas som det ska igen. Jag har inte ont i underlivet och jag har inte lika ont i kroppen längre. Får ont i ryggen vid lite längre promenader men jag behöver nog stärka upp ryggen igen. Vardagen börjar ta form och jag trivs ypperligt. Känner att jag har fått tillbaka lite av den kontroll som jag behöver ha för att må bra.

Thor vägde 3225g och var 49 cm lång. Han föddes i v 34 + 6 dagar så han var ganska så stor för sina veckor, resultatet av att jag har legat stilla så länge som jag gjort.

Direkt efter förlossningen

Vår söte lille gosse Thor

Anders är stolt pappa till Thor

Det var skönt när det var över

Anders jobbar ikväll så jag är ensam med mina små pojkar.
Så jag och Loke har haft riktigt lördagsmys. (Thor bara sover)
Vi satte på den nya "Tingeling"-filmen och så poppade vi popcorn.
Mera mys kan man nog inte ha. =)

Gott med popcorn

Känner mig ganska så nöjd med mig själv. Känner att jag kan slappna av för jag har hunnit med att dammsuga och plocka undan lite trots att man har två blöjbarn och matningar att hålla koll på. Men jag har ändå en hel del kvar att göra här hemma innan jag är nöjd. Men jag känner inga måsten, det är sådant som jag får greja med i mån av tid.

Här är en liten lista:

Föra in alla våra filmer i "datasystemet"

Tömma bokhyllorna

Lägga ut några av mina mammakläder till försäljning på Tradera

Lägga ut lite av babykläderna på Tradera. Har en hel påse med flickkläder strl 50-56. Begagnat då förstås.

Sätta in massor av foton i albumen.

Gå in på Ikeas hemsida och titta lite priser på alla nya hyllor som jag vill köpa.

Tömma det ena vitrinskåpet och försöka sälja det.

Som sagt, i mån av tid....

Den som var närmast var mamsen som gissade på 20 oktober.

Till er som inte följt min blogg så föddes han på Marikas namnsdag, alltså den 22 oktober.

... i vårt vardagsrum.
Har ju haft tid att planera lite under hösten och nu har jag påbörjat mina planer.

Syns det att vi är filmnördar?

Våra boxar har fått sig en ny plats bredvid tv:n.

Fortsättning följer...

Denna rubrik kanske förbryllar er som inte känner mig så väl.
Men det är alltså inte min sambo jag är skyddat mot utan mot influensan.
Förresten så skulle jag aldrig kalla min sambo för något annat än Älskling. Han är bara bäst och jag älskar honom så mycket. Utan honom så finns inte jag. Det är han som gör mig lycklig och det är jag honom evigt tacksam för.

Tillbaka till vaccinet.
Jag och Thor var på BVC. Thor skulle vägas och mätas och han växer så att det knakar. 3780 g och 53 cm lång. Både gillar det och inte gillar det. Klart att han ska växa och bli stor men samtidigt så vill jag att han fortfarande ska vara min lille plutt. Eftersom vi har pratat om att det inte blir mera barn så är ju Thor min sista chans till detta härliga babymys. Men men.... När jag sitter där och väntar så får jag frågan om jag vill ta sprutan och innan jag visste vad som hände satt jag i en stol och fick något svidande instucket i armen. Det gjorde inte speciellt ont, förutom att det sved som sagt.
Senare under dagen började jag känna mig stel i armen. Jag fick svårt att lyfta saker med vänster arm och det gjorde till och med ont när jag böjde mig ner!! Anders råkade nudda armen där jag fick sprutan och jag skrek högt. Smärtan blev bara värre och när vi gick och la oss kunde jag inte röra armen. Allt gjorde ont, ingen SOVställning var bekväm. Tror att jag fick frossa också för jag började frysa och skaka.
Imorse när jag vaknade var allt borta. Det enda jag känner nu är att jag är lite öm.
Loke fick också sprutan igår och han har inte sagt ett ord om att det gör ont. Det är väl jag som är känslig.

Tillbaka till gårdagen.
Även om jag hade ont så skulle ju familjen givetvis äta. Så jag slog på stort och lagade Moussaka. Det är verkligen så gott och gratängen blev SÅ fin.

Titta så fin den är!!

Här är lite bilder från vår fredagskväll.


När Thor är hungrig duger pappas näsa som substitut


Loke var duktig och åt upp maten så han fick fredagsgodis.

Jag tillsammans med Thor

 

Loke har verkligen snöat in på Buzz. Det är hans favoritleksak just nu.

Vi har sett på Toy Story 1 & 2 ungefär 312 gånger.

Spyr snart på dessa filmer!!!

 

With love

Mia

Så här fin var Thor i dräkten som han fick av Stefan, Veronica och barnen.

 

Lite posering med pappa

 

-Ja ja, det är ju farsdag så du kan väl få en puss...

 

With love

Mia

Denna dagen firade vi i Flo hos Anders föräldrar. Vi blev bjudna på jätte god middag som avslutades med tårta.


Thor är deras 6:e barnbarn


Loke hittade sin stora idol Stefan och myste lite i soffan


Men det var roligare att busa med farbror Stefan


Anders morfar Gösta var också med

Så här lät det imorse när jag var med på radion.
Tycker han gjorde ett väldigt bra jobb med klippningen och jag tycker att han fick med det som var viktigt.
Det enda som inte är bra är kortet som ligger på sr.se.

... när telefonen ringde idag och det visade sig vara Sveriges Radio.
Han hade läst om mig i Nlt för ett tag sedan och ville nu prata med mig angående detta med F-kassan och att det faktiskt är några som fått rätt till sjukpenning under graviditeten. Han frågade mycket om hur jag kände det och om jag hade hopp om att detta kanske kunde hjälpa mig. Och på den frågan är mitt svar: NEJ! Tror faktiskt inte att jag kommer att få ut en spänn! Pratade med dom F-kassan idag och dom har inte ens tagit tag i mitt fall ännu. Dom har så mycket överklagningar så dom hinner inte med. Grattis och tummen upp!!! Tänk om dom hade gjort rätt från början, då hade det inte behövt vara så här!!!

När jag blir intervjuad av SR och svarar på massor av frågor kommer vi in på känsliga saker.
Tänk om jag nu hade gått och jobbat så som F-kassan ville, då hade jag riskerat mitt barns hälsa. Varför vill F-kassan göra så? Jag kan inte förstå det. Hade jag inte vilat som jag blivit ordinerad och beordad av läkare så hade våran lille prins fötts ännu tidigare. Och DET står på mitt läkarintyg och ändå förstår F-kassan inte!!! Att födas för tidigt medför fortfarande stora risker även fast vi lever på 2000-talet.

Jag har nu varit utan inkomst sen den 4 augusti. F-kassan tog emot min överklagan den 18:e september.
När jag pratade med dom idag fick jag reda på att dom har 12 veckor på sig innan dom måste lämna ett beslut. 12 VECKOR!!! 3 MÅNADER!!!! Lagom till jul och allt. Det är helt enkelt för jävligt!!!
Som sagt, hoppas att ingen annan ska behöva få vara med om detta. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är ju absolut inte ensam om detta problem och det är det som är det värsta. Men om vi är fler som berättar våran historia så måste dom väl till lyssna till slut?


Denna bil stod på våran uppfart idag =)

Direkt efter att jag hade pratat med killen från Sveriges Radio så ringer telefonen igen. Då är det Kristian Hjort från Nlt som vill göra en uppföljning på artikeln han skrev om mig. Och jag sa likadant till honom som jag sa till Sveriges Radio. Att det är jätte skönt för dessa kvinnor som har fått sin upprättelse och jag hoppas ju verkligen att det kan få upp ögonen på handläggarna som jobbar på F-kassan. För ingen ska behöva bli behandlad som jag har blivit behandlad. Men som sagt, för min del är det nog för sent att få några pengar men jag hoppas att dom stackarna som hamnar i liknande situation efter mig kommer att få rätt.

Att man kan känna så här, det är knepigt tycker jag.
I slutet av graviditeten så var jag så trött på magen, att känna sig så otymplig och att ha så ont hela tiden. Att inte kunna lyfta benen när man ska ta på sig byxor eller skor. Allt var bara jobbigt!! Jag vill bara att allt skulle vara över!
Men nu, nästan två veckor efter förlossning saknar jag magen igen.
Jag saknar känslan av att känna att någon rörde sig där inne. Nu är det bara tomt.

Fast nu kan jag istället ta upp Thor och hålla och gosa med honom hur mycket jag vill och det väger ju upp allting.
Och idag när jag duschade kom jag på att jag faktiskt kunde tvåla in mina fötter utan att behöva hjälp och utan att det gjorde ont. Och när jag var och handlade förut kunde jag bära med mig två påsar med mat hem. Hurra!

Så egentligen saknar jag nog inte magen allt för mycket ;)


Nu till något helt annat....

Jag är så himla trött på att allt ska krångla omkring mig! För det första så har ju F-kassan strulat till det igen (är inte ett dugg förvånad) och sen så tror jag att jag håller på att bli tokig på 3. Skaffade ju abonnemang där och det ångrar jag av hela mitt hjärta. Det är verkligen så komplicerat och jag kommer nog att stå där som den stora förloraren och få betala en jäkla massa pengar. En sak kan jag ju säga och det är att om jag nu kommer tillbaka till Telia någon gång så kommer jag aldrig att byta från dom igen. Det har verkligen aldrig strulat när man har med dom att göra.

Idag har det faktiskt hänt en del saker. Eller ja, vi har fått lite grann gjort ska jag säga. Det som vi bockat av är telefonsamtal till F-kassan, kommunen och Dina försäkringar. Sen så har Anders och Loke blivit klippta och jag tog med mig Thor till barnmorskan och där konstaterade vi att allt går åt rätt håll. Thor hade gått upp ungefär 200g sen i torsdags. Duktig kille!!

Har jag sagt att F-kassan har strulat till det igen för mig? Har fortfarande inte fått någon utbetalning denna månaden på min havandeskapspenning. Så nu har jag gått tre månader utan pengar. Helt underbart är det INTE!!!!!

Här är dom!!

Thor efter badet

Loke i badet