Det gäller att hänga med i svängarna.
Men det är ju inte bara detta som känns tungt. Jag får en känsla av att vara ensam, övergiven. Vilket är mycket konstigt, för jag har kontakt med mer vänner nu än vad jag har haft på mycket länge. Sen så känner jag mig ful och att jag inte räcker till. Jag vill mera!! Jag vill vara bra på saker och ting. Jag vill ha snygga kläder som andra avundas mig och jag vill kunna saker som är speciellt. Vad kan jag? Ingenting som är värt att skriva ner och det är det som gör mig så ledsen och uppgiven.
Att jag är en (snart) 27 -årig mamma som har satt sig i en ekonomisk sits som gör att jag måste ha ett jobb med den lönen som jag har nu, det är en annan historia.
Att dra täcket över huvudet och inte komma fram på ett tag känns väldigt aktuellt just nu.
det känns som att vi är många som är nere i en formsvacka just nu. jag fick lite energi i dag o har sökt 4 jobb faktiskt. känner mig lite duktig. men nåt som du gör bra e ju o va mama t loke o så har du ju börjat träna jätteduktigt. det måste du ju känna e bra iaf. man får bara hoppas att det är en uppförsbacke på en kulle som man snart kommer ta sig över. Puss vännen.
Det är lätt att fastna i dåliga tankebanor... Livet är upp och ner helt enkelt. Jag lovar att det känns bättre snart! Tänk att du har lyckats med det största av allt, att vara mamma och du har en son som älskar dig över allt annat på jorden, det är inte alla som klarar av att komma dit där du är! :)
När jag kommer i en jobbig situation brukar jag tänka att det är ju inte någon annan som kan lösa problemet åt mig, utan jag måste faktiskt komma över hindret på egen hand. Vi mattenördar brukar säga att livet är som en sinuskurva betytandes att efter en svacka kommer man snart upp på toppen igen...och så måste det ju vara för hur ska man kunna uppskatta det som är bra i livet om det aldrig är dåligt. Sen måste man våga chansa lite i livet också...jag brukar välja att göra saker som jag är rädd för eftersom jag vet att utmaningar är väldigt utvecklande och efteråt ger ett stärkt självförtroende när resultatet oftast blir bra. Vidare så skulle jag efterhand gräma mig något väldigt över att inte ha gjort en sak som jag funderat på att göra. Hellre ångra något det du gjort än det du aldrig gjorde! Människan är ju lite rädd av sig av naturen, så det som händer just nu på ditt jobb kanske bara är till hjälp för dig eftersom du själv slipper bestämma om du ska ta nästa steg eller inte. Min väg dit jag är idag har inte handlat om att jag från början vetat vad jag ville göra, utan att jag snarare valt bort sånt som jag inte ville göra. Från början finns tusen olika möjliga vägar - vid varje vägskäl måste du göra ett val till dess att vägskälen minskar o minskar och du bara har en väg kvar. Jag tror på att inte tänka på det stora målet, utan att lägga upp olika delmål för sig själv.
Sist men inte minst håller jag med bägge tidigare inlägg att du har lyckats uppfostra en jättefin son och har en jättefin familj. Dessutom har du (och bara du) lyckats börja träna vilket också är jättebra gjort :)
