Strid... igen!
Ja då var det dags att strida.
Sjukskrivningen går ut på söndag vilket gör att jag börjar jobba söndagnatt och jag är på inga viss bättre nu än när jag fick sjukskrivningen. Så jag försökte att få tag i samma läkare som sjukskrev mig. Men det var ju stört omöjligt, hon hade ju nämligen semester. Min vanliga otur!! Men sköterskan jag pratade med bad mig att ringa på fredag så att jag skulle få tid med en annan läkare, vilket jag egentligen inte vill. Den nya läkaren ska nämligen göra en ny bedömning på mig. Tänk om han/hon inte tycker att jag är tillräckligt dålig? Så nu har jag ont i magen... igen och det är på helt andra grunder än bebisen. Att man ska behöva gå och vara orolig hela tiden. Är det inte om att föda för tidigt så är det jobbet, och är det inte jobbet så är det om jag kommer att få några pengar. Denna stressen gör mig upprörd och det är inte bra. Jag känner det i hela kroppen. Jag har ju problem själv att ta itu med. Att må så här och inte kunna röra sig som man vill, inte kunna ta en promenad eller gå och handla gör mig så förbaskad. Jag känner mig handikappad!! Jag blir frustrerad för detta är inte jag!! Jag brukar inte behöva be om hjälp med minsta lilla sak så det är ingen dans på rosor att bara gå hemma. Jag vill ju göra så mycket med huset och inredningen men det går bara inte!!!
Humöret skiftar en hel del just nu. Det är jobbigt att andas och magen tar emot och jag vill bara bli av med den vissa stunder. Kommer ihåg att jag hade en sån här period när jag gick med Loke också. Problemet var bara att när jag väl accepterade att det kommer att vara så här ett tag, då kom Loke.Sjukskrivningen går ut på söndag vilket gör att jag börjar jobba söndagnatt och jag är på inga viss bättre nu än när jag fick sjukskrivningen. Så jag försökte att få tag i samma läkare som sjukskrev mig. Men det var ju stört omöjligt, hon hade ju nämligen semester. Min vanliga otur!! Men sköterskan jag pratade med bad mig att ringa på fredag så att jag skulle få tid med en annan läkare, vilket jag egentligen inte vill. Den nya läkaren ska nämligen göra en ny bedömning på mig. Tänk om han/hon inte tycker att jag är tillräckligt dålig? Så nu har jag ont i magen... igen och det är på helt andra grunder än bebisen. Att man ska behöva gå och vara orolig hela tiden. Är det inte om att föda för tidigt så är det jobbet, och är det inte jobbet så är det om jag kommer att få några pengar. Denna stressen gör mig upprörd och det är inte bra. Jag känner det i hela kroppen. Jag har ju problem själv att ta itu med. Att må så här och inte kunna röra sig som man vill, inte kunna ta en promenad eller gå och handla gör mig så förbaskad. Jag känner mig handikappad!! Jag blir frustrerad för detta är inte jag!! Jag brukar inte behöva be om hjälp med minsta lilla sak så det är ingen dans på rosor att bara gå hemma. Jag vill ju göra så mycket med huset och inredningen men det går bara inte!!!
Åhh allt jag ville var att få vara med om en normal graviditet denna gången men istället mår jag som jag gör.
Hade jag vetat detta innan så hade jag nog tänkt över det både en och två gånger.
Hade jag vetat detta innan så hade jag nog tänkt över det både en och två gånger.
With love
Mia
Mia
Kommentarer
Postat av: maria
Usch, låter inte kul .. hoppas att allt blir bättre och att du slipper att föda för tidigt som sist. ! Håller tummarna!
Har oxå skitont, har varit i gång och jobbat nu i några dagar, ( dock utan barn utan bara med personal) och jag är helt slut i hela kroppen, har skitont så jag knappt kan göra något på kvällarna! Undrar hur det ska gå imorgon när barnen kommer oxå!!??!
Det är ju tur att man har en snäll sambo!! Ska ta och snacka med en läkare och se om jag oxå kan få bli sjukskriven
Postat av: proppan
Jag vet inte hur d känns men lider med dig o kan känna igen mig i hopplösheten man känner när allt bara känns jobbigt och utan slut. O så ständigt detta me pengar..i wish there was no money.
Oroa dig inte för fikat imorrn..jag fixar d! kläm
Trackback
