VARFÖR?!


Varför förstår du mig inte?
Varför ser du inte besvikelsen i mitt ansikte?
Varför reagerar du inte när tårarna rinner ner från mina kinder?
Varför bryr du dig inte?
Varför säger du inte att allt kommer att bli bra?
Varför, varför, varför?


Dagen som skulle blivit underbar och rolig blev ett stort fiasko.
Vi skulle handlat julklappar, myst i affärer, handla god mat, lagat tacos tillsammans med Syster och Pontus och sen spelat spel hela kvällen. Men inget blir som man tänkt sig.
Och det är dom här små planerade sakerna som gör att jag orkar jobba hela veckan. Har man något att se fram emot går ju allt lättare. Istället har jag och Loke suttit helt ensamma hela dagen.
Så varför sov jag nästan ingenting på torsdagen, varför åkte jag och jobbade klockan tre och ordnade barnvakt till Loke. Jo, bara för att jag skulle få vara tillsammans med dig en liten extra stund men varför anstränger jag mig. Det undrar jag nu?

Varför kramar du inte bara om mig och säger att vi gör detta en annan dag? Pussar på mig och viskar i mitt öra att du kommer göra den dagen speciell. Att du ska anstränga dig för att den dagen kommer att bli bättre än vad det skulle ha blivit idag. Varför, varför, varför. Istället sluter du dig och blir arg och pratar inte med mig.
Du ber mig att vara vaken tills du kommer hem. Att jag ska göra det för din skull. Jag skulle gärna göra det för din skull om du gjorde något för min skull. Utan att det är jag som planerat det.
Att få luren påslängd i örat gör inte min förtvivlan mindre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0